tisdag 2 juni 2015

Stackars Hübinette

Forskaren Tobias Hübinette och illustratören Lisa Wool-Rim Sjöblom vill i dagens Expressen göra gällande att alla ”Sveriges 55 000 utlandsadopterade och alla 180 000 asiater” skulle hånas av att SVT grävt i sitt arkiv och valt att publicera en klassisk sketch som Killingänget uppförde i TV-serien Nile City från 1995. Självfallet kan det finnas människor som tar illa vid sig eftersom det alltid finns det.

Artikelförfattarna gör dock anspråk på att representera alla landets adopterade och ”alla oss svenska asiater” och därför känner jag mig nödgad att gå i svaromål, då jag både är adopterad och asiat. Men de har inte bett mig om tillåtelse att tala i mitt namn. För det skulle de inte ha fått.

Jag ser nämligen ingen särskild rasism i klippet utan en harmlös sketch från min barndom som det är fullt tillåtet att skratta åt. En jämförelse kan göras med artisten Doktor Bombay som på 1990-talet imiterade en indier. Jag kränktes varken som barn eller i vuxen ålder av honom, och det spädde inte på rasismen. Det ledde snarare till att flera elever på min grundskola tog sig tid att läsa indiska sagor och faktiskt ville se Djungelboken. 

Men detta ser artikelförfattaren säkert som ett uttryck för den så kallade ”koloniala blicken”.

Det finns dock ett djupare problem när artikelförfattaren vill representera ”oss asiater”. Vi är nämligen inte en homogen grupp då vi härstammar från en kontinent med vitt skilda kulturer. Det kan man också se när man granskar den svenska politiska offentligheten där adopterade från Asien återfinns i så pass vitt skilda fack som moderata Svenska Dagbladets politiske redaktör Tove Lifvendahl och Tobias Hübinette på vänsterkanten.


Själv var jag en gång i tiden aktiv moderat, och då brukade vi med stort nöje spela Björn Afzelius låt Svarta Gänget från 1988 och som är en skarp attack på dåtidens Moderater. Vi gjorde humor av en låt som var menad som seriös och politisk. Det är därför hög tid att Hübinette och Wool-Rim Sjöblom ser sketchen om de japanska adoptivpäronen för vad den faktiskt är, ett stycke klassisk och tidsbunden humor.  

(David Lindén) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar