lördag 12 december 2015

Orimligt att danskarna själva får bestämma?

Varför älskar vi svenskar att hata Danmark? Det är en fråga man nu under fyra årtionden har kunnat ställa sig. Först handlade det om danskarnas ”livsstil” då lillebror i söder alltid var lite för ”glad i mat, dryck och älskog”. En dansk skulle struntat blankt i den svenska Socialstyrelsens råd om att äta fyra limpor bröd per dag. Men trots att de dog betydligt tidigare än ”renlevnadssvensken” var de ändå bland de lyckligaste folken i Europa. Men sedan 1990-talet har indignationen gällt flyktingpolitiken.

För att använda en sportmetafor har har Sverige och, kanske främst, svenska politiker länge velat tävla i humanitetens elitlag för att kunna säga att man är den där stormakten som Fredrik Reinfeldt talade om; Danmark å andra sidan har varit nöjda med att tillhöra Korpen. Men vad svenska debattörer glömmer är att det varken handlar om en totalitär regim utan folkligt stöd eller rör sig om ett folk som vill jaga dem som inte ser ut som Jeppe eller Preben likt djur genom Köpenhamns gator.

Svenska politiker vill helt enkelt inte kännas vid att danska väljare tidigt valde en annan väg när det gäller migrations och asylpolitiken. Det är därför talande att varje nyhet från Danmark som handlar om invandring i svensk media möts med krigsrubriker. Ty hos oss gnager frågor i stil med: vi var nog ändå lite naiva, vi kanske skulle varit mer som Danmark och hade vi inte jämt och ständigt skrikit rasister kanske de hjälpt oss i nuläget?

Det senaste som illustrerar ”det svenska paniksyndromet” handlar om att de danska regeringspartierna, tillsammans med Dansk Folkeparti och Socialdemokraterna har slutit en ny migrationspolitisk överenskommelse. I den ingår en passus om att dansk polis kan ha rätt att kräva att asylsökande med stora tillgångar är med och bidrar till sitt eget uppehälle. Dansk polis kan – och nyckelordet är ”kan” – således beslagta delar av dessa tillgångar. Det går även att göra en jämförelse med försörjningsstödet som man inte får om man har egna tillgångar. Men ingen kommer att bli ”rånad vid gränsen” och den minimumsumma på 3 000 danska kronor som är lagstadgad att behålla tenderar att vara det belopp som man har kvar efter att ha betalat dyra människosmugglare.

Självfallet finns det invändningar mot den förda danska flyktingpolitiken och i synnerhet mot detta förslag. En ledande dansk oppositionspolitiker ställde exempelvis den helt berättigade frågan: är det inte bättre för rika flyktingar att få behålla sina tillgångar då pengarna kommer att spenderas i Danmark?

De som kan ändra på den danska flyktingpolitiken är till syvende och sist väljarkåren. Trots att många svenskar vill hävda motsatsen är Danmark nämligen en välfungerande demokrati. En fråga är dock berättigad: Om vi vill att Danmark ska bli mer som Sverige kanske vi inte tjänar på att ständigt trumpeta ut att landet är fascistiskt och att som debattören Henrik Arnstad hävda att landets folkvalda regering agerar som nazister?

Tillskillnad från Sverige var nämligen Danmark ockuperat av Hitlertyskland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar